.

Jag står inne i köket med randig tapet och håller hårt om vinflaskan. Jag trycker vinflaskan så hårt mot bröstet att det börjar göra ont. Jag bestämmer mig för att dricka av vinet men hittar inget glas, för alla köksdörrar till skåpen rakt framför mig står vidöppna och hyllorna gapar tomt. Jag ställer istället ner vinflaskan bredvid mig, på den lilla platsen som inte är fylld av muggar eller tomma spritflaskor.  Det finns inte heller en tom yta på köksgolvet, utan överallt trängs svettiga och fulla människor. Vid köksbordet sitter en tjej med rosa hår och röda strumpbyxor. Hon sitter och pratar med en kille mittemot som lutar armen i en stor vinpöl på bordet, man ser att den gröna tjocktröjan har sugit åt sig av vinet vid ärmen. Tjejen med rosa hår hoppar upp och ner av iver när hon pratar med honom. Hon gestikulerar med armarna så mycket att det ser ut som om de ska dras av, och hon spottar av iver när hon pratar med honom. Men han verkar inte märka av saliven han får i ansiktet, och inte heller av vinfläcken som nu har klättrat sig ända ner till ärmslutet. Bredvid honom sitter Emilia. Hon sitter på köksbordet med fötterna på en av köksstolarna. Det han bildats en reva i hennes strumpbyxor som går ända upp från vaden till låret, jag undrar om hon ens har lagt märke till det själv. Jag tränger mig igenom massan av svettiga tonåringar och tar mig fram till henne.

- Emilia?

Hon vänder sig om. Hennes smink har runnit lite vilket har gjort att det har bildats ett litet täcke av maskara och eyeliner under ena ögat. Hennes ena linneband har ramlat ner över axeln och hon har spillt vin mellan brösten. Jag drar upp linnebandet och torkar bort sminket under ögat.  

- Simon är borta igen, har du sett honom? Säger jag.

Hon reagerar inte först, men sedan skakar hon på huvudet. Hon vänder sig om, drar upp benen på bordet istället vilket gör att revan i strumpbyxorna blir större. Jag vänder mig om och går in till rummet bredvid.

Jag ser honom sitta i soffan. Men han sitter inte ensam, han sitter med henne. Han och hon sitter alldeles för nära och han och hon borde vara han och jag, det var det han hade lovat.  

Han kollar upp och möter min blick, men jag vänder mig om och springer därifrån.  Jag tränger mig fram genom massan av människor och tar mig ut. Det regnar ute och jag känner av vattnet som tränger sig igenom mina strumpor. Stenarna jag trampar på gör avtryck i mina fotsulor, och smärtan får mig att vilja sluta, men jag fortsätter i alla fall. Men tillslut stannar jag. Jag känner av regnet som har tagit sig igenom mina kläder, min vita tröja är dyngsur och gör så att man ser igenom den. Jag känner mig naken och rädd. Jag sätter mig på huk och kollar ner på mina fötter. De är alldeles leriga och blöta. Efter ett tag kommer Emilia och sätter sig bredvid mig. Hon vänder sig om och börjar leta efter något i sin väska och tar upp ett cigarettpaket. Med blöta fingrar plockar hon upp en cigarett och ger den till mig. Jag skyddar cigaretten med ena handen medans jag skakandes tänder den. Regnet över oss skadar den lite men den klarar sig. Jag tar djupa bloss och blåser sakta ut röken, medans jag ljuslöst gråter. Jag känner av salttårarna som blandas ihop med regnet på min kind. Jag vänder huvudet uppåt och blundar, känner av de små vattendropparna som träffar min nakna hud. Jag tänker på henne och honom. Jag reser mig upp och tittar ner på Emilia, hon ser full och trött ut.

- Jag åker hem, säger jag.

Jag går sakta tillbaka till huset, medans jag försöker trampa på så få stenar som möjligt. Lyktstolparna över mig lyser upp marken, vilket hjälper mig att se vart jag sätter mina fötter någonstans. Efter ett tag är jag framme, utanför står folk och röker. Tjejen med rosa hår står med i klungan, hennes hår ser mörkare ut eftersom det är blött och det har klistrat sig fast runt hennes hals.  Jag vänder blicken mot huset igen. Jag såg honom inte först, men nu ser jag honom, han sitter på trappen framför huset, skrapar fötterna i asfalten på trappan. Han har sin luva på sig, den hänger ner lite över ansiktet så att jag inte ser hans ögon.

Han tar av sig luvan och tittar upp. Han ser mig och reser sig upp, han ser rädd och förtvivlad ut, men bestämmer sig ändå för att gå fram till mig. Hans hår är lite blött och hänger ner lite framför ögonen på honom, han stryker bort det och sänker ner blicken i marken. Men sedan tittar han upp och säger,

- Du vet att det inte är någonting mellan mig och henne. Hon är bara min kompis och det är dig jag vill vara med.

En regn droppe träffar mig i ögat och jag är tvungen att blunda även fast jag inte vill, men när jag öppnar ögonen igen är han fortfarande där. Jag som trodde att han sprang ifrån mig så fort han fick chansen.

- Alice, jag skulle inte vara här om jag inte hade känslor för dig. Jag hoppas du litar på mig för jag tycker verkligen om dig.

Jag blundar och öppnar ögonen igen, men han är fortfarande kvar. Han böjer sig ner och stryker bort håret som lagt sig över mitt ansikte.

Och sen lutar han sig fram och kysser mig. Han smakar kaffe och rök.

Men mest av allt så smakar han kärlek.